Ta mig tillbaka!
Skrivet den 2011-02-10 @ 20:33:13
Tänkte ta och skriva av mig lite. Vi har nu varit hemma i 4 dagar men det känns som 4 veckor. Det känns helt stört att vi förra veckan vid denna tid säkerligen satt i olika rum på hotellet och bara tog det lugnt. Jag verkligen saknar våran tid där, skulle göra allt för att kunna dra tillbaka tiden. Men till och med jag vet att det är omöjligt...
Det finns inga ord som beskriver denna resa som vi haft turen att få uppleva. Att vi ens tvekade från början till att åka till Jerusalem känns så långt borta. Tänk vad vi hade gått miste om..
Alla här hemma frågar och är nyfikna om det vi varit med om, men jag har ett problem, jag finner inga ord för de känslor jag har. De ord jag skulle använda skulle inte vara nog, dom skulle inte räcka. Det är en känsla som jag aldrig förut varit med om, lite obehagligt men jag tycker om den ändå. Det finns så mycket man vill berätta och dela med sig av. Jag har hela tiden svarat med att jag haft " the time of my life" och folk blir lika förvånade varje gång. Jag är endast 18 år, vad vet jag liksom med tanke på att jag har hela livet framför mig, men det är så jag känner.Dessa två veckorna har varit de mest händelserikaste veckorna i mitt liv.
Men dessa ord sagda vill jag bara passa på att tacka alla för ni varit en del av denna resa som jag aldrig kommer glömma. Alla har bidragit med sig själva och det är det som är det bästa. Vi har funnits där för varandra i vått och torrt. När man gråtit fanns ni där och stöttade , när man skrattade fanns ni där och skrattade med mig, eller ibland kanske åt mig men vad vet jag. Vill bara säga att det är sorgligt att vi bara har 4 månader kvar i skolan, för ni gör att jag orkar upp varje morgon och ta mig till skolan. Utan er skulle skolan suga extremt hårt.
Nu har jag iallafall fått ur mig det jag ville ha sagt. Hoppas det var någon som orkade sig igenom detta inlägg.
Tack för denna resa som jag aldrig kommer glömma, kärlek till er alla!
// NADIN
Kommentarer
Postat av: Joel
Väl skrivet Nadin!
Du sa det bäst själv. Du är 18 år nu, men det betyder att ditt äventyr bara har börjat.
Salam!
Joel
Postat av: Cecilia
Välkomna hem!
Jag kommer att sakna blogginläggen.
Tack för allt ni delat med er av här.
// Cecilia :)
Postat av: Peter
Väldigt väl skrivet, för just så känner också jag! Du sätter verkligen denna obeskrivliga känsla på papper, och jag tror att de som inte känner den också förstår! Tack Nadin!