Spg3 Thomasgymnasiet

Ta mig tillbaka!

Skrivet den 2011-02-10 @ 20:33:13

Tänkte ta och skriva av mig lite. Vi har nu varit hemma i 4 dagar men det känns som 4 veckor. Det känns helt stört att vi förra veckan vid denna tid säkerligen satt i olika rum på hotellet och bara tog det lugnt. Jag verkligen saknar våran tid där, skulle göra allt för att kunna dra tillbaka tiden. Men till och med jag vet att det är omöjligt...

Det finns inga ord som beskriver denna resa som vi haft turen att få uppleva. Att vi ens tvekade från början till att åka till Jerusalem känns så långt borta. Tänk vad vi hade gått miste om..

Alla här hemma frågar och är nyfikna om det vi varit med om, men jag har ett problem, jag finner inga ord för de känslor jag har. De ord jag skulle använda skulle inte vara nog, dom skulle inte räcka. Det är en känsla som jag aldrig förut varit med om, lite obehagligt men jag tycker om den ändå. Det finns så mycket man vill berätta och dela med sig av. Jag har hela tiden svarat med att jag haft " the time of my life" och folk blir lika förvånade varje gång. Jag är endast 18 år, vad vet jag liksom med tanke på att jag har hela livet framför mig, men det är så jag känner.Dessa två veckorna har varit de mest händelserikaste veckorna i mitt liv.

Men dessa ord sagda vill jag bara passa på att tacka alla för ni varit en del av denna resa som jag aldrig kommer glömma. Alla har bidragit med sig själva och det är det som är det bästa. Vi har funnits där för varandra i vått och torrt. När man gråtit fanns ni där och stöttade , när man skrattade fanns ni där och skrattade med mig, eller ibland kanske åt mig men vad vet jag. Vill bara säga att det är sorgligt att vi bara har 4 månader kvar i skolan, för ni gör att jag orkar upp varje morgon och ta mig till skolan. Utan er skulle skolan suga extremt hårt.

Nu har jag iallafall fått ur mig det jag ville ha sagt. Hoppas det var någon som orkade sig igenom detta inlägg.
Tack för denna resa som jag aldrig kommer glömma, kärlek till er alla!

// NADIN

Äntligen fredag, eller?!

Skrivet den 2011-02-04 @ 20:30:00

Hej bloggen, Nadin här. Long time no see...

Tänkte berätta lite om denna underbara dag. Dagen började med hör och häpna, SOVMORGON!!!!! Det var så fruktansvärt skönt och välbehövligt. Alla var för en gångs skull utvilade. Vi hade ett möte angående de resterande dagarna och därefter fick vi fri dag som vi skulle använda till våra projektarbeten. Oturligt nog kunde ingen steka i solen, inte så konstigt med tanke på att solen inte tittade fram. Regn, regn och åter regn speglar vädret som varit denna dag. Inte så jätteskönt.

Vi i min grupp lyckades iallafall få de sista sakerna gjorda och det känns väldigt skönt. Nu kan vi softa resten av tiden här, vilket tragiskt nog bara är 1 och en halv dag.... Vill inte åka hem!!!

En rolig händelse denna dag var när Alfred och William blev tagna av den israeliska polisen under deras shoppingtur. Jag kan nu hälsa dom välkomna till " vi som blivit plockade av den israeliska polisen"-gruppen. Välkomna grabbar!! Anledningen till denna incident kan jag tänka mig att ni är nyfikna över, därför ska jag så snäll som jag är berätta den.

Det var så att dom två oskyldiga pojkarna gick på stan och försökte hitta present till en lillebror. De hittade den gåvan de var ute efter och var väldigt nöjda med köpet. Efter en stund kom polisen och ville se deras pass. Det har varit väldigt mycket poliser ute på stan idag och visiterat massvis med människor. Polisen misstänkte grabbarna och fann en kniv i väskan. Nu kanske ni undrar varför de hade en på kniv i väskan, jo för att denna kniv som jag tillägga är en prydnads kniv skulle vara en gåva till Alfreds lillebror. Oturligt nog var denna dag som polisen skulle visitera dom och drog därför med dom till polisstation. En upplevelse för de små stackars pojkarna.

Måste även tillägga att vi igår kväll hade en MMA-tunering inne på rum 28(Mitt,Lovisa och Micaelas rum). Både tjejer och killar deltog. Vi var åtta tappra deltagare som kämpade in i sista sekunden. Hans gick obesegrad genom hela tuneringen och stod därför som vinnare, grattis till dig!

Ska väl avrunda detta otroligt ointressanta inlägg, hoppas ni i Sverige har ett skit väder, för det har vi också...

/ Nadin

Haifa

Skrivet den 2011-02-03 @ 22:30:10

Idag har vi besökt Haifa och här får ni en länk till de erfaranheter Peter fick. fredijerusalem.blogspot.com

Regn, regn, regn

Skrivet den 2011-02-01 @ 23:27:09

God afton mina vänner :)

Det här är mitt första inlägg i klassbloggen, men också mitt första blogginlägg någonsin.

Jag så att ingen uppdaterat dagen idag så det fixar Lovisa. ;)

Vad kan man säga om den här dagen då, precis som de flesta andra har skrivit så är det mycket sjuka, intressanta, oförglömliga, roliga saker vi har upplevt och jag är inte förvånad över att jag inte längtar hem för det finns så mycket att se och vi har sjukt roligt! :D(med untantag för idag då jag tror att de flesta håller med mig om att det var MINST sagt segt att lyssna på miljöproblem på knagglig engelska i tre timmar.)

Bortsett från det så vill jag säga att vi har idag har badat i DÖDA HAVET! Det var sjukt kul och sjukt salt! Vi kravlade upp då och då på stranden till duscharna helt blinda av svidande salt i ögonen bokstavligt talat. Det var en häftig upplevelse och nu kan jag dela med mig av lite kunskaper vi lärde oss på miljöföreläsningen om att man ska besöka döda havet medans man kan för det håller på att försvinna ;).

Detta var allt jag hade att säga och snart är vi hemma igen på gott och ont.

Auf wiedersen / Lovisa Eriksson

P.s Mamma hur får man bort lerfläckar från nya vita tygskor?? Dem blev smutsiga när vi var tvungna att klättra i berg :( Tvättmedlet alfred lånade ut till mig funkade inte buhu! (mina förstörda skor skyller jag helt och hållet på lärarna! ;D)

HejHej bloggen

Skrivet den 2011-01-31 @ 16:16:26

Så skulle man försöka sig på att skriva någon lina i den kära klassbloggen. Jag är så sjukt nöjd med allting hitills, det här är verkligen något utöver det vanliga och sorry vänner och familj men jag längtar verkligen inte hem ett skit.

Det sjukaste är hur sjukt mycket olika människor och kulturer som sammanstrålar på samma lilla yta, känns ibland som man går runt i en teaterscen. Tiden har också gått sjukt fort. Nu är det inte ens en vecka kvar här nere och det känns inte så överdrivet nice. Att åka omkring och se alla saker och så är såklart roligt och oroligt intressant men jag skulle vilja säga att höjdpunkten på resan är den tiden på kvällarna när man har friheten på hotellet och chilla på diverse olika vis. Har även lärt mig några arabiska meningar, men enligt Nadin så har jag inte uttalet så allt failar ändå.

Jag är inte ett stort fan av att skriva "blogg-liknande" texter men tog mig i kragen och skrev ihop detta korta stycke! //William

Dags för ett sånt här viktigt blogg inlägg i den omtalade klass bloggen!

Efter en vecka av konstanta besök på några av världens viktigaste och heligaste platser blir man sjukt avtrubbad, "aha det är alltså muslimernas heligaste plats, ahaa jesus föddes här, här, här satt abraham i sin första fyllecell" osv. Med det menar jag inte att det är sjukt intressant och så, men det är verkligen as svårt att ta in alla dessa seriösa platser och intryck. Antar att det är något man som man bättre kommer att förstår när man är hemma och hinner tänka på det ordentligt. För övrigt så längtar jag så gott som aldrig hem, 2 minuter om dagen kickar hemlängtan in, då man står och "duschar" i hotellets fett sköna "duschar", annars skulle jag lätt kunna bo här typ, det här lätt en sånt minne jag kommer mala om på äldre dagar, och ser verkligen inte alls fram emot att åka hem på söndag.

Precis som William så är jag verkligen bloggar typen och kan inte alls skriva den här formen av texter, men nu har jag kraffsat ner något hur som. Peace

// Hans kicking it real at Jerusalem

Som både Frank och hans har skrivit så är Jerusalem verkligen något speciellt. De saker vi har sätt här borta är inte något man ser ofta hemma i Mariefred eller Strängnäs. Att vandra runt i gamla stan här är verkligen något speciellt. Håller dock med William om att den bästa tiden här är på kvällarna när man chillar med klassen. Det är inte varje år man har två hela veckorpå sig att umgås med klassen så här, tycker det är enbart positivt vi gör en massa galna och helt sjuka saker
Vilka sevärdigheter vi vart och kollat på behöver jag nog inte skriva om den uppgiften tar andra på sig :D Just nu sitter jag bara och tar det lugnt med Hans och William. Vi ska snart spela basket mot Judar sen äta något med nadin, lovisa och micaela tror jag.

Alright detta var mitt livs första blogginlägg så kvaliten kan disskuteras peace dopeboys // Affe

Folk är tråkiga och orkar inte skriva

Skrivet den 2011-01-30 @ 21:03:25

Klaga inte på dålig update, var glada att vi har så mycket att göra att vi inte hinner :)
Natten till idag sov alla hos varsin familj i Beit Sahour. Jag(Saga), Lovisa och Charlotte sov hos världens bästa familj och vi fick en egen liten gästlägenhet i familjens hus. Det var en familj med mamma, pappa och tre barn som var där, 19, 17 och 12 år. Vi började med att åka till den äldsta dotterns dansträning. Var jättekul och de dansade superbra. Det var både killar och tjejer mellan 17 och 30 år, och dansen var helt annorlunda mot sånt vi kör i Sverige. Sen åkte en rundtur i Betlehem och hon visade oss alla affärer som var bra, fast vi hann inte kolla de dagen efter. Sen åkte vi till de och åt och satt och prata och vi lärde varann massa kortspel resten av kvällen. Alla var jättesnälla och det kändes skönt att äntligen äta hemlagad mat och va i en riktig familj istället för fast på hotellet.
That's it! Orkar inte skriva mer men om Love och Charlie tycker det var en lame beskrivning av gårdagen får de göra det bättre själva :)

Idag har vi åkt i en buss och kört igenom hela Betlehem tusen gånger och varit på Jesus födelseplats och massa kyrkor och ätit i en tältrestaurang.

/sagaaaa

Mina intryck efter en vecka

Skrivet den 2011-01-30 @ 20:11:59

Jag vet inte vad jag ska tro längre om konflikten och finns det verkligen något hopp? Själv vet jag inte vad jag ska svara på den frågan. Innan jag åkte hit och följde medias bevakning tyckte jag att konflikten framställdes som mer låst än någonsin.

Jag har under min vecka här förstått att de senaste åren varit dramatiska på flera olika sätt. Utrymningen av bosättarna på Gaza, i de palestinska valen 2006 vann Hamas, inbördeskrig som bröt ut och Gazakriget som började. Dock tog kriget slut relativt snart, men konflikten lever vidare....

En sak är säker efter att ha träffat folk från båda sidor tror jag inte att det saknas initiativ för att få slut på konflikten och få till en fredlig lösning. Läste någonstans att freds byggs underifrån - kan förtroende mellan parterna uppstå och växa i de mindre och enklare sakerna, kan man så småninom nå samförstånd också i de svårare stridsfrågorna. Om så nu är fallet tycker jag inte att detta lett någonstans. Det känns snarare som en påtvingad fred - eller att ge upp fredsprocessen.

Mitt intryck här är att majoriteten av både israeler och palestinier vill ha fred och två stater. Men frågan blir ju då: Vad är det egentligen som saknas för att dessa mål ska kunna nås samtidigt? Kan svaret vara att politiskt ledarskap saknas både här och där. Att man också saknar kompetens bland de politiska ledarna och att många människor därav vänt politiken ryggen. Minskar det politiska engagemanget ökar kanske avståndet mellan politiker och de civila...... Majoriteten förblir då tyst och minoriteten tillåts då styra.

Var är då den internationella inblandningen? Jag minns redan vid den första Interfadan att omvärlden samlade information, gjorde en rad uttalanden och genomförde demonstrationer av olika slag, men sen då?

En annan tanke som slår mig är vad är biståndets roll i konflikten i förhållande till andra konfliktområden som får bistånd? Mitt första intryck är att detta område är relativt privilegierad när det gäller bistånd och min känsla är att det är en anledning till att den politiska situationen bevaras i takt med att levnadsförhållandena försämras, men jag kan ha fel.......Petronella

Jerusalem

Skrivet den 2011-01-28 @ 22:04:30

Häromdagen när jag låg i sängen på mitt hotellrum här i Jerusalem och funderade just på hur jag på bästa sättet ska förmedla det jag upplever här. Den ena dagen är mer häpnadsväckande än den andra och ibland känns det som mina farhågot besannas, samtidigt som det känns som värsta upplägget för en roman där jag vet början, kanske några kapitel till, men sen då?

Tittar jag ut från hotellet ser jag hur man bryter upp gatustenarna och ändrar stadsbilden så att saker och ting ska bli mer modernt. Makthavarna här hör bara sina egna ord. Om folk bara tiger och inte sprider det de ser och känner vad händer då?

En sak är säker efter att besökt Västramuren idag eller (klagomuren) så kan jag i alla fall konstatera att stenarna innanför Jaffaporten trampas varje år av tusentalstals pilgrimer från jordens alla platser. Jag menar då både muslimer, kristna och judar som besöker stadens heliga platser

Just nu känns det som den stadsbilden man planerar har ett politiskt budskap som går ut på att begränsa mångfald och samexistens. Är det så att man försöker få bort den sanna och brokiga historien och istället skapa "drömmen om Jerusalem"? Jag vet inte och sitter inte inne med svaret, men en sak är säker och jag är helt övertygad efter min första vecka hit till Israel och Palestina att konflikten kommer bli längre än befarat.

En resa som vi gör till det heliga landet rymmer många perspektiv och det är lätt att bli panikslagen och känna att man vill kunna allt och bli fullärd när man kommer hem. Men se nej; du behöver inte det! Jag vet att jag får komma tillbaka hit när jag vill och just nu vet jag att det inte är en självklarhet för alla att återvända hit och det skrämmer mig till tusen! Petronella

Sabbat shalom

Skrivet den 2011-01-28 @ 20:46:50

Jag får väl ta mig i kragen och skriva då eftersom ingen gör det.

Idag fyller allas vår älskade Charlotte år och inte bara en vanlig födelsedag utan hon blir 18! skriv grattis nu folk.

Tänkte börja med att berätta om hur vi lyckades grundlura henne totalt. Under gårdagen började jag (Micaela), Lovisa och Nadin planera att göra något speciellt för henne och pratade med folk om att lägga pengar till en present. Det slutade med att vi köpte en ring, ett armband och på vägen hem sprang vi på en tårtaffär. Kunde vi hålla oss från att köpa en chokladtårta till den chokladälskande lilla flickan? klart vi inte kunde. Vi smög oss in på hotellet och när tolvslaget närmade sig försökte vi få in henne på sitt rum så att överraskningen skulle bli grym. Det krävde jobb eftersom Charlotte blivit mycket irriterad efter en dag där folk pratat bakom hennes rygg och försökt bli av med henne. Allt slutade i en lyckligt gråtande Charlotte som blev mycket nöjd med sina presenter och sin överraskning. Snäll klass vi är va??

Jag kan ju dock inte bara skriva om hennes födelsedag, idag har vi nämligen fått uppleva våran första sabbat. (Sabbaten är den viktigaste högtiden i den judiska kalendern, därför att den infaller vecka efter vecka. Sabbaten börjar vid solnedgången på fredag och pågår till och med solnedgången på lördag. Middagen som inleder sabbaten är alltid extra festlig, både när det gäller mat och dukning.)

Vi har alltså haft en dag i Judendomens tecken, den började med att vi besökte förintelsemuseet, vilket faktiskt var väldigt intressant och det är något som är väldigt känsligt bland judarna har vi förstått, de vill fortfarande se sig som offer. Dagen har bjudit på vacker väder så vi passade på att sola lite, så alla i klassen (nästan) är härligt rosiga om kinderna.

Efter en efterlängtat lunch så träffade vi Håkan Bengtsson som tog med oss till judarnas heligaste plats Västra/klago-muren. Vi fick möjlighet att gå fram och röra den och det var blandade känslor mellan oss i klassen, men personligen tyckte jag inte att det var så speciellt, mest obehagligt. Vi fick efter det lite tidsbrist och fick springa halvt till en Synagoga för att vara med på en slags judisk gudstjänst, som var mycket glad och fylld av sång. Vi fick sedan delta i en sabbats middag som var helt okej, inget speciellt skulle jag säga, gott, men har gjort bättre.

Nu väntar vi på att få reda på vilka som ska sova tillsammans imorgon då vi ska spendera en natt hos en familj från den palestinska delen. TREVLIG HELG!

Några tankar från mig....

Skrivet den 2011-01-26 @ 20:49:03

Detta är vår tredje dag på resan och imorse var vi förväntansfulla, lyriska och upprymd när vi begav oss till UNOCHA. Nu känner jag mig mer tom, maktlös, frustrerad och tankar som slår mig är: Hur ska jag kunna förmedla detta på bästa sätt. Hur ska jag få människor att förstå och vad kan jag göra för att hjälpa dessa människor... Jag börjar svamla, varför är jag här. Jag har ju bestämt mig innan att jag ska ställa raka frågor och föra en öppen diskussion för att få givande samtal och det tycker jag vi lärare och elever lyckats med.

Detta är min första resa till Israel och Palesina. Den kommer definitivt att präglas av alla möten med människor som ger sin version av konflikten. Jag kan inte låta bli att säga att mina sympatier för palestinierna blivit allt starkare och känner både sorg och besvikelse över att vi låtit detta gå så långt. Vem bär egentligen ansvaret? Jag har inte svaret, men känner att när jag kommer hem har jag ett ansvar att ge min bild av konflikten.

En sak är säker detta är ett område med komplex historia och många människor passar varken in etniskt eller religiöst. Kan man prata om samexistens, kan man bortse från historien, vad är den sanna historien och drömmen om Jerusalem lär kvarstå för många människor.... Sov gott! Petronella

Dag 3

Skrivet den 2011-01-26 @ 16:24:46

Jag som är ganska lat av mig trodde aldrig jag skulle sätta mig ner och faktiskt skriva ett inlägg, men här sitter jag (Jessica) och skriver, så en klapp på axeln för mig! :)

Detta är mitt första inlägg och vad finns det då att skriva? Som alla vet är vi som sagt i Jerusalem och jag vill börja med att säga att det är sjukt coolt att vara här (första gången man är utomlands) och man får ut så mycket mer än att bara sitta i skolan och läsa om konflikten och mellanöstern i böcker, lyssna på föreläsningar osv. Här får man uppleva så mycket mer genom att exempelvis prata med personer från olika religioner och höra hur dom ser på saker och ting! Så tummen upp för det(Y).

Vad kan man mer berätta för tillfället? Jo jag och min rumskamrat Victoria försov oss idag när vi skulle besöka Ocha (FN:s sekretariat) och jag erkänner att det var mitt fel, men alla har väll sina stunder (A). Vi skulle samlas klockan 9 men jag hade inte ställt om klockan på mobilen så när min klocka ringde 8, var den egentligen 9! Som tur var frågade vican om jag hade ställt om klockan o när jag sa nej förstod vi att vi hade försovit oss. Så det blev blixtsnabbt upp ur sängen och på med kläder, för att sedan springa ut till klassen som var samlad sedan fyra minuter x) Tyvärr blev det ingen frukost för vår del men efter vårt besök gick jag, victoria, Jasin, Mathilda, Irma, Katja, Charlotte, Madde, Saga, Mauricio, Tobbe och åt Shawarma som alla tyckte var riktigt gott!

Ojuste, jag och Mauricio ser tydligen ut som Kineser, haha inte alltid man hör ;)

rättning

Skrivet den 2011-01-26 @ 13:32:27

Haha jag hade fel, vi skulle till UN OCHA idag, en FN-organisation. Massa info och alla har en helt annan (sämre) syn på israelerna nu kan jag säga. Menmen man vet aldrig, det kanske ändras under veckan, då vi bland annat ska besöka ett förintelsemuseum... Tveksamt!

/Saga

Dag 2, rundtur i Jerusalem!

Skrivet den 2011-01-25 @ 21:02:59

Hejhej! Saga som skriver, första gången woooh!
Dagen började med frukost på hotellet, vitt bröd, sylt, nutella och massa konstiga röror var vad den bestod av. Men det var helt okej! Sedan gick vi iväg i två grupper på vandring i gamla stan, det var intressant men lite väl mycket information och små gränder att hålla reda på på en gång. Men en fin stad, och det var varmt och skönt ute (oavsett vad alla lärare säger). Sedan blev det lunch på ett kvinnocenter, en typisk arabisk maträtt, maklobi. Delade åsikter om den i klassen, men det var kyckling och ris med krydda om nån undrar!
På eftermiddagen blev vi indelade i grupper som skulle undersöka de olika kvarteren(delarna) i gamla stan, muslimska, kristna, judiska och armeniska kvarteret. Min grupp (jag, Tobias, Mathilda, Jasin och Affe) fick det armeniska kvarteret, det minsta och folktommaste av de alla. Tråkigt tyckte vi, och inte så pratsamma människor. Vi gick runt och letade i en timme, och sen tillslut hittade vi den underbaraste gubben av alla! Han stod och berättade hela armenernas historia i en halvtimme och svarade på alla våra frågor. Han struntade i kunderna i hans affär för att prata med oss, söt!
Nu på kvällen har vi ätit jättegod lasagne på en italiensk restaurang och det var suupergott! Efterrätt fick vi gratis tom. Nu sitter vi och först på schemat imorn blir att gå till UNWA och jag vet inte vad det är. Men feel free att kolla upp det :)

//Saga, med hjälp Tobias och Peter! :)

i 13-årsåldern

Skrivet den 2011-01-25 @ 15:09:55

Ooh, nu har vi nyss varit på upptäcksfärd i gamla stan, och gissa vad! Nadin har fått loverboys! ^^

//jag (Theodor), Irma, Jessica, Mauricio och Nadin

Jerusalem baby!

Skrivet den 2011-01-25 @ 10:25:03

Klockan är nu 10.00 och solen skiner, vi infinner oss på Swedish Christian Study Center i gamla stan. Vi har redan hunnit vara på en liten statsvandring i stan, så sovmorgon var bara att glömma. Tänkte skriva lite om gårdagens bekymmer , kul för er att veta kanske?

Dagen började redan kl 02.45 när klassen stod samlad vid tågstation för avfärd mot arlanda. Alla var pigga och glada. Bussresan var rolig och högljudd. Väl framme på arlanda var det incheckning som gällde, det gick bra för alla förutom Alfred, som tagit med sig en väska för mycket, men det löste sig. Senare kom nästa problem för honom, först hittade han ej sitt pass och sen fick han packa om sitt handbagage framför vakterna för att sedan bli kroppsvisiterad. Problemet slutade inte här, väl i Wien på mellanlandningen hittade han inte sitt boardingkort. En kort stund av panik innan han upptäckte att det låg i jackfickan som han "aldrig" använder. Problemen för Alfred tog slut i Wien, men oturligt nog var det min ( Nadin) och Jasins tur att drabbas.

På flygplasten i Tel-aviv, genom sista tullen åkte jag och Jasin fast av en mycket otrevlig säkerhetsvakt.
Vi fick sätta oss i ett rum och vänta på polisen som hade våra pass som blivit beslagtagna i tullen av vakterna.
Först fick vi vänta i 50 minuter innan jag blev intagen på förhör av polisen. Mitt hjärta dunkade i 140, har nog aldrig mått så dåligt, men tur nog har jag ett bra pokerface. Förhöret gick bra, det var bara att gå ut och sätta sig för att vänta på nästa.

Samtidigt satt klassen utanför tullen och var ovetande om sitationen där inne. Lyckligtvis lyckades jag få iväg ett par sms för att hålla dem uppdaterade. Efter ytterligare 50 minuter som jag överlevde tack vare Jasin var det dags för mitt andra förhör, denna gången var det flygplatsen högsta polis. Detta förhör var jobbigare än det första, men jag överlevde uppenbarligen.

Jag kom ut från mitt sista förhör när Jasin blev inkallad till sitt första. Det tog ungefär 15 minuter innan han kom tillbaka ut. Efter det fick vi vänta i 15 minuter till innan en polis kom med våra pass och önskade oss en trevlig fortsatt resa. Vi fick äntligen komma in i landet och kunde äntligen börja våran resa mot Jerusalem. Klassen välkomnade oss in i landet och hade lyckligvis tagit hand om våra väskor och fanns där som stöd. Underbar klass jag har!!!

Äntligen i Jerusalem kunde vi checka in på hotellet, få i oss en efterlängtad middag på en armensk taverna. Resten av kvällen hängde vi i olika rum. En händelserik första dag, den blir svår att toppa.

peace out / Nadin med hjälp av Micaela & Lovisa <3

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Om